First we take baggegalan, then we take Berlin.

I huvudstaden var det späckat schema. Möten, mormor och mingel.Vissa möten mycket svårare än andra. På galafesten fanns det många att prata med, i denna skådespelarbransch som vi älskar att hata. Gratis sprit och häng med rävarna i Operabaren. Utan att packa upp väskan gick färden raskt mot släktkalas i Tyskland. Med BerlinAir transporteras jag till Berlin.

I berlin snöar det och är grått. Jag har semester,fastän jag inte riktigt har tid med det.
Fråga1: Hur irriterad kan man bli över att inte hitta ett internetcafé?
Fråga 2: Hur GLAD får man bli när internetuppkopplingen på hotellet plöstligt börjar funka?
Min relation till Macbooken börjar kännas osund.

Återigen läser jag museeiskyltar om muren,öst och väst,och tittar på den sönderbombade kyrkan som påminner om det som hände som inte får hända igen.

Tittar på fotografier från världens alla krig som Don McCullin tagit.Det känns i magen. Jag undrar hur han kom så nära. Och undrar egentligen varför man inte ägnar sitt liv åt att hjälpa de där människorna. Hur lätt det är att blunda för det som pågår hela tiden i andra delar av världen.

Jag tänker också på om det var rätt eller fel att köpa de högklackade converseskorna i satinlila för 3 Euro. Äh, är man i Berlin så är man kunde jag känna.

Ikväll är det wienerschnitzel och öl och 60-årsmiddag med tjocka släkten. Det ryktas om att det blir styrdans....?

Imorgon blir det Berlin-Göteborg- Hagabion och filmpremiär för "Mitt Politiska Hjärta".

Tchüss.