Dammsugarpåsar man minns.

Ibland stannar man upp lite grann i tillvaron, ser allting lite mer utifrån.
Idag har varit en sådan dag.

Vi äter lunch i majorna och har återträff efter sommarens resa till den erotiska kontinenten. Den store vite mannen håller hov som vanligt och ber oss berätta om våra upplevelser när vi var i den "verkligheten" i den fattiga verkligheten. Lika oavslappnat och akward som vanligt, men ändå lite lustigt.

Äter grekiskt med syster och pappa. Paret bredvid är uppenbart på en dejt i ett tidigt stadium. Lite plågsamt att sitta bredvid och höra deras ständiga strävan efter att säga intressanta saker, vara roliga och undvika den dödande tystnaden.

Städar i hundra mijloner timmar. Kommer plötsligt på mig själv med att stå och dra ut damm och skräp ur dammsugarpåsen. Detta för att vi i hushållet tycker att dammsugarpåsar är en onödig utgift, och använder en och samma. Känns dock lite bisarrt, och jag tänker att detta kommer jag att minnas när jag blir gammal. "när jag var student hade vi inte råd med dammsugarpåsar, så då..."

Solen är tillbaka. jag funderar på framtid och baktid och vet bara att det blir ljusare och ljusare för varje dag. Och det känns bra.

I´m your man

Så var helgens scenskoleseminarium avslutat. Lyckat och fint på alla sätt, men rätt skönt att det är över. Slut på projektledandet, för ett tag iallafall.

The Sisters Of Mercy gjorde sin första spelning på puben igår och det var succe. Så kul! Klipp från första låten finns här:

http://www.youtube.com/watch?v=NhvaGRu1oII




Bananen passar katter med Adhd när vi kollar på film. Katten Dan vill till varje pris riva ner växten och och dricka ur mitt vattenglas.

Första dagen då solen smeker huden och lite vårkänslor infinner sig. Det känns som någon öppnat locket.Det där vemodet som infinner sig ibland, vad ska man göra med det? Tänker att jag vill läsa böcker, skriva saker och göra fint. Istället fastnar jag hålögt framför skärmen och ansiktsboken.

Imorgon ska jag försöka läsa unge werthers lidande iallafall. Godnatt.

Huset i helvetet

Hemkommen från köpenhamnsresa. Fantastiskt på många sätt.
Vi bor många människor i en liten lägenhet i Amager. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Första kvällen tillbringas i flashig lägenhet vid vattnet med köpenhamns kulturklick, och senare på suspekt svartklubb i gammal godisfabrik. Det eldas i tunnor, öl för billig peng, dreads-folket dansar natten lång. Påminns om festivallivet. Taxi,kanelsniglar, god frukost.

Vi sover bort dagarna.

Sista kvällen är det dags att äntra Villa Saló, performance undertecknat Signa.
Det som händer skakar om. Har aldrig varit med om något liknande. Det som jag får bevittna vill jag inte ens beskriva i ord. Den som vill veta mer kan gå in på www.villa-salo.dk.

En del av mig villl aldrig mer tänka på det och glömma denna fruktansvärda upplevelse. Vi är lätt traumatiserade och diskuterar i timmar vart gränsen för vad man kan göra i konstens namn går. Alla drömmer om det. Dagarna går och jag får distans till det jag har sett. Jag kan inte riktigt släppa det, intrycken har etsat sig fast i mig, och jag vet ännu inte vad det har för betydelse.

Tillbaka i vardagen. Folkteatern, unge werthers lidande och scenskolesemnarium. Ser Familjen på Stadsteatern. Klassisk teater. Jag tar det till mig, men upplevelsen av Saló ligger som ett filter över allting, finns med som en liten klocka i bakgrunden.

Så svårt att inte veta vad man tycker. Moralen, känslan och intellektet slåss med varandra. Hm.