Dear darkness

Dear darkness
wont you cover me again?

Hon sjunger det rakt in i hjärtat, det gör ont men är också skönt.

Mätt på kultur.Mätt på möten. Mätt på analyserandet och tyckandet. Samma människor som trängs i salonger, barer och på dansgolven. Klaustrofobin och känslan av att staden inte riktigt räcker till gör sig påmind.

Relationer förändras, historier upprepar sig, mönster gör sig påminda. Som barn provar vi på det lyxiga livet på det fina hotellet med poolen på taket. På natten är ingenting på riktigt, vinet flödar och den konstgjorda brasan brinner. Dagen efter känns det tomt och hon med de snälla ögonen lyssnar och förstår.

M säger att vi iallafall inte är på samhällets botten. Nej, det är ju sant. Det kan man inte säga med en takeaway-kaffemugg i handen utanför Evas Paley.

Hejdå sommar, hej höst.