Shoreline

Jag drömmer att jag är Lisbeth Salander. Jag måste döda massa människor, det är skjuta eller bli skjuten som gäller. Allt känns på riktigt, jag vaknar kallsvettig. Har sett Inglorius basterds kvällen innan och skyller allt på Tarantino.

Försöker vara snäll mot min kropp, andas lugnt, handla,städa, laga mat, sova.

Går promenad till båtkyrkogården, det är väldigt tomt. Inne i de hemlösas båt ser det varmt och mysigt ut. Utanför ilar vinden rått på kajen och snön bäddar in de ledsna båtarna och deras historier så det blir alldeles stumt och tyst. Vi pratar om staden och framtiden.

Jag blir lugn av helgen.Köper ny lampa, nya tavlor, sätter upp på tomma väggar. Lugn av hemmet. Trots att brandvarnaren kastas i golvet, nycklarna slutar fungera, och att sängen i pigkammaren fortfarande är 3 cm för lång.

Två föreställningar kvar av den lille kungen, konstigt. Vi vill inte att helgen ska ta slut, tittar på stjärnorna på slottet och myser och längtar till sommaren. Sillen säger att på vintern glömmer man att sommaren finns, och tvärtom.

Imorgon är det ny vecka.