I Drömmarnas Stad

Så var man i Stockholm igen. Den är kallt, men jag tinar, känner värmen och kärleken till den här staden sakta komma tillbaka.

Mormors lugna, trygga hus blir en välbehövlig oas i en turbulent tid. Tågresa genom ett snötäckt vackert Sverige, samtal om saker mellan himmel och jord. Vi tycker om att tåget tar sin tid, är till och med skönt att man inte kan göra någonting annat än att titta ut, småprata och äta en halvljummen svindyr lasagne i bistron.

Så är jag återigen med en öl på baren som jag var mycket på när jag bodde i fruktgårdarnas förort. Där alla tycker att de är lite coolare. Någon bestämde för länge sedan att this was the place to be, och många litade på denne personen. Jag och de andra gbg-exilarna vill mest sitta ner och prata, men känner oss ivägen. Sittplats verkar omöjligt, till och med att hitta nånstans att stå känns en liten stund som ett omöjligt projekt. Katt och Råtta-lek med servispersonalen som balanserar små espressokoppar och chockladterriner på brickor ovanför våra huvuden. Vi pratar om fjällen, att vandra och stugan utanför kiruna. Jag längtar dit. Naturen, tystnaden som talar till mig med en speciell röst.

Träffar S och promenerar från slussen och förundras över de tusen svanarna och isen. Vi har mycket att prata om, det tar aldrig slut.Sitter sen i fina teatersalongerna och fyller på kulturkontot.

En tid som kantas av svåra val, avvägningar och en oviss framtid.
Du måste bestämma, ta ställning, vara dig själv, veta vad du vill.
Jag vill ju bara att det ska bli bra.