Vem ska halalas först?

Efter 7 dygn i utmarkerna med barn som ömsom vill halala mig och ömsom krama mig är man lite matt. Man vill ha socialt umgänge och alkohol.

Så går man ut. Så vill man inte gå hem. Så rockringar man sig till ett pass till dans och teaterfestivalen. Härligt att man nuförtiden vågar bjuda på sig själv bland de bud-drickande hipsterkidsen.

Ut i natten som man inte vill ska ta slut. Griper varje halmstrå som erbjuds. Plötsligt i en lägenhet och han berättar om 1600-talet och filosofin. Och Milan Kundera. Han ska doktorera i litteraturvetenskap. Vi röker och dricker whiskey och lyssnar på bach. Han berättat om fugan. Jag tror att det är romantiskt men det är det inte. Jag längtar efter något annat. Någon annan. Jag går hem i för korta jeanshorts. Jag vill inte att taxibilarna saktar in.

Jag är trött på de konstiga drömmarna. De suger musten ur mig. Känner hopp ömsom förtvivlan. Nu ska jag åka på charter till Turkiet och läsa Ann heberlein.