Dammsugarpåsar man minns.

Ibland stannar man upp lite grann i tillvaron, ser allting lite mer utifrån.
Idag har varit en sådan dag.

Vi äter lunch i majorna och har återträff efter sommarens resa till den erotiska kontinenten. Den store vite mannen håller hov som vanligt och ber oss berätta om våra upplevelser när vi var i den "verkligheten" i den fattiga verkligheten. Lika oavslappnat och akward som vanligt, men ändå lite lustigt.

Äter grekiskt med syster och pappa. Paret bredvid är uppenbart på en dejt i ett tidigt stadium. Lite plågsamt att sitta bredvid och höra deras ständiga strävan efter att säga intressanta saker, vara roliga och undvika den dödande tystnaden.

Städar i hundra mijloner timmar. Kommer plötsligt på mig själv med att stå och dra ut damm och skräp ur dammsugarpåsen. Detta för att vi i hushållet tycker att dammsugarpåsar är en onödig utgift, och använder en och samma. Känns dock lite bisarrt, och jag tänker att detta kommer jag att minnas när jag blir gammal. "när jag var student hade vi inte råd med dammsugarpåsar, så då..."

Solen är tillbaka. jag funderar på framtid och baktid och vet bara att det blir ljusare och ljusare för varje dag. Och det känns bra.