Aldrig nöjd

Jag kan inte slita mig från datorn. Jag vet inte längre om det är måndag eller tisdag eller söndag.

Jag vet ej mer om det är dag eller natt och hela världen blir overklig för mig.
Goethe, Den Unge Werthers lidanden, brev från den 19 juni.

Jag känner mig som en övermänniska och en ickemänniska på samma gång. Byråkratin vill mig illa. Jag är ute bland verklighetens folk. De bittra, de som bara gillade läget. Jag skrattar i hemlighet åt att de tycker att det de gör är så viktigt. Vem är jag att skratta åt det?

Så svårt när man inte har någon att titta på i samförstånd. Så glad att jag kan skratta i samförstånd i vardagen när den är som bäst. Kungarna av tylösand får oss att gapa.

Vad har hänt med världen?

Undrar man helt plötsligt en vanlig dag när man får ordningsregler mailade av hyresvärden och plockar ölburkar ur cykelkorgen.